En stor pojke
Idag tyckte jag att det var dags att gå upp en storlek i kläder för Olle. Vi har så mycket kläder till honom och jag vill hinna använda allt minst en gång. Det känns så sorgligt att lägga undan kläder som han aldrig mer kommer använda. Men samtidigt är det onödigt att använda kläder som börjar bli lite små när han har en hel hög med större kläder som bara väntar. Nu har han storlek 62. Han växer så det knakar, min lilla gosse.
Härom veckan när vi var hos mormor och morfar och hälsade på satt Olle hos Rebecka och hennes kompis. Dom vinkade till honom och sa att han vinkade tillbaka. Eller försökte i alla fall. Jag missade det tyvärr, men tvivlar inte på att det hände. Jag har försökt själv men inte fått något svar. Tills idag. Jag fick en vink tillbaka! Stolt mamma! Eller vink och vink. Han är ju bara två månader. Det var mer ett vift med armen. Hade det bara hänt en gång hade jag inte tänkt på det. Men han har gjort det flera gånger på rad. Det var i alla fall ett helhjärtat försök till att härma min rörelse. Min duktiga Olle<3