Att sova själv
Jag sydde ett babynest till Olle innan han föddes. Kanonbra! Han sover i det varje natt. Jag tror han gillar den ombonade känslan som han känner igen från magen. Och jag sover bättre när jag vet att jag inte kan råka lägga mej på honom i sömnen. Men han växer ju, den lilla spillivinken. Babynestet börjar bli för litet och jag orkar inte sy ett nytt, större. Så då tänkte jag att det kanske är dags för honom att börja sova i egen säng. Sagt och gjort. Jag ställde in hans säng brevid våran och bäddade med ett hoprullat täcke runt hans kropp (typ som ett upp-och-ner-vänt U, ni fattar?), så det skulle bli ombonat som babynestet han är van med. Jag förberedde mej på att behöva resa mej minst 23 gånger för att stoppa i nappen under natten. Men inte då. Tänk vilken duktig bebis vi har. Han sov så bra. Vaknade bara för mat 1 gång på natten och 1 gång på morgonkvisten. Men man ska väl inte ropa Hej för tidigt. Hoppas det går lika bra inatt!
